Är fyrsamhet inte ett ord?

Jag tänkte dela med mig av en fundering som jag slogs av när jag skrev det senaste inlägget och jag hoppas ni uppskattar mitt lite mer filosofiska inlägg.  Jag har ett rättstavningsprogram när jag skriver. Ni alla vet hur det fungerar med sina röda små vågor som blir under felstavade ord. När jag skriver ordet "tvåsamhet" så går det utmärkt men "fyrsamhet" blir det sagda röda linjer under.

Det kan kanske verka småsint att reagera över en sån sak men på ett sätt visar det hur cementerad vår föreställning om att människor ska vara två i ett förhållande är. Det är egentligen underligt för rent språkligt fungerar sammansättningen utmärkt. Men tack vare att synen på tvåsamhet är den konstruktion i vårt samhället vi är vana med så finns inte ordet "fyrsamhet".

För mig visar detta något djupare. Vår föreställning om världen är så djupt rotad att språket visar det. Konsekvensen av den föreställningen är, att vi som lever i ett förhållande med fler än två inte kan vara riktigt öppna med det. Baksidan av vårt underbara kärleksliv är att vi måste hymla med det, hitta på ursäkter varför vi inte är hemma, varför vi alla fyra umgås så mycket etc. 

Jag önskar att jag kunde berätta för hela världen hur underbart mitt liv är, hur glad jag är och hur mycket kärlek jag får och kan ge. Men tack vare att ordet "fyrsamhet" inte finns i rättstavningsprogrammet så kan jag inte vara det. Föreställningen man har är att man ska vara två...

 Vad tycker ni?